Här sitter jag och tuggar text om tungt kriminella och deras psyke och simultant spanar på privilegiat Linné-folk och någonstans där mitt emellan kanske vi hittar mig för nu är det helg innan lön och jag har snott min grannes tvättid och gick mitt i cykelbanan igår för jag är ett barn av min tid och ville fånga en helt siiiked bra bild på blå himlen och sedan få dela med mig av denna på alla tänkbara medier. Men jag fick skäll av en cykeldam och tappade självförtroedet så det blev plus minus noll. 

I alla faaaalll. Har en rätt mäktig innegård. Vår tids mest svårfotade motiv, am I right?

 

Annars är det som redan nämnt -helgen innan löning- och jag filar på mitt sista bidrag till första delkursen på rättspsykologin. Blir så otroligt lat i slutet på saker. 

Något i kris för att man håller på att förlora en väldigt nära vän som man ändå gjort allt för och växt upp med. Jag är inte den som är den, och hymlar med kriser, det är sen gammalt. I perioder har jag skrivtorka men nu lättar det att få lätta på orden. Oavsett, så hade jag förlikat mig med tanken på att jag slutat vara (lika?) viktig för denna människa, men när man inte känner igen vem personen har blivit, och när man ses och blir behandlad som ett fkn mögel - det ska ingen människa behöva förlika sig med. Och då är det ändå en människa som jag månat otroligt mycket om, tagit hand om på diverse sätt, har promotat projekt, varit angelägen om välmående, uppmuntrat hit till gbg för att få en bättre chans i livet att göra det som hen drömmer om. Vad jag än tycks göra så räcker det inte till och det dränerar mig på energi. Samtidigt som det dränerar mig på energi att vara utan denna. Att lära sig leva utan den som varit mitt tryggaste på jorden, det skulle just nu kunna knäcka mig, inte 180% sysselsätting. Inga ord kan beskriva inverkan den här människa har gjort på mitt liv. Det är som att primalskrika och inte ens få ett eko tillbaka. 

Det här är väl också en rimlig kontrast till det jag annars visar och skriver där det verkar som att jag har det så jävla fett och allt är fiesta. Vältrar mig samtidigt i kris och sorg och går fullständigt ner mig, och sen klättrar jag mig illa tvunget upp och är up up up. Sorg i sig att jag tycks ha som bäst flow när jag skriver om sorg. Det är här jag ska infoga något hoppfullt. -hoppfullt carpe diem yada yada-

 

Brutit bandet med adidas och kirrat nytt set. Vad ska jag säga, alltid trogen mot A men måste ge Fila en chans and so far they to not disappoint. Köpte nog precis när de släppte nya kollektionen. Ska inte hymla med min gbg-patriotism (inget korrekt uttryck jag vet nu går vi vidare) för ena sleevens skull på tischan. 

Btw, har ju ny dator sedan i somras men har inte fixat photoshop till den så dras fortfarande med den gamla för det syftet. Har dock blivit så van med nya retina-skärmen att allt ser ut som pixelskit på min gamla, varav jag inte kan göra en rättvis uppskattning av bildkvalitén på det jag fotar och retuscherar, men jag hoppas hoppas. I made this for you

 

Heeej på er! Har hänt så fruktansvärt mycket sedan sist, vilket var 26 november, så jag vet inte ens hur man bäst sammanfattar. Vlog? Kommer aldrig hända. 

Har i alla fall flyttat! Ifrån Partille till stan. Till en lägenhet! Har minst halverat min arbetsresetid! Börjat plugga också! Och dansa! Eftersom jag blir ett vrak under förändringar så blev mitt nya place den mysigaste hemskaskte ensammaste hålan någonsin till en början. Men nu är jag och ångesten och livsglädjen inbodd. We're on good terms. 

Efter en lång höst tog jag beslutet att det var dags att ta sig an livet och inte bara låta tiden rulla och kontot blankas den 24:e varje månad om och om igen. Sökte utbildningar. Hade en generös kötid på studentbostäder. Kom in på kursen jag ville i rättspsykologi och fick en tvåa i linne tre minuter från psykologiska. Pluggar heltid och jobbar fortfarande ish 80% och jag har redan kommenterat färdigt det livspusslet så allt jag säger är att jag testat detta liv ett tag nu och jag mår bra. I förlängningen är tanken att jag ska ta kandidatkursen till hösten och sen masterprogram i psykologi. Vi får se, vi får se. 

Har inte fått tummen ur att ta bilder med kameran, pga jag tror min bländare är sönder. Och orken.

 

De tog sig en liten spontan tvådagarstripp ner till det danska landet. Plåtarna talar bäst för hur GOETT det var:

 

Besökte bokmässan i helgen. Planerade att köpa noll men kom ändå hem med 4 böcker hem över budget. Träffade och fick lite kladd i bok av Silvana Imam samt Per Englund och Mathias Leclér (aka Villfarelser). Beväpna tanken yaas. Framtida gadd-material. 

 

Fick också med mig två böcker om kärlek. Jobbiga jävla sorten också. Tyder på en svag period igen. Kladdar och har mig i böcker och post-its, helst överallt. Helst i fickorna på jeans som tvättas och luddar överallt. Helst i mobilen mellan att-styra-upp- och buffert-mot-ångest-listor. Gå-inte-sönder-listor. Helst ska det vara såriga kärleksnotes som man läser i efterhand och tänker, fan. vad. bra. att. du. tog. dig. samman. Denna gång. Igen och igen. Att någon kunde vara så viktig, och sedan inte är det längre. Gillar det inte. När det går utom kontroll. Vad hände. Hur blev man hel. Hur står jag upp. Ett tag kunde jag inte. Ro infinner sig till slut. En dag är allt vi sa bara ord. Skrek att jag förlorat dig. Nu vet jag inte vem. Nu är jag rik. 

 

 

En vän med en bil som är skapligt ful men charmig nog för att få säga sitt i en plåtning. Limited sarkasm.  Only in bonneland. Och där sitter hon och softar, låtsas som att hon bryr sig, fast egentligen drömmer hon sig ett år fram när det där körkortet ska vara kirrat och hon får köra något rimligare och blasta Flatbush Zoombies. Eller bakåt när halsen fortfarande var kry och hon kunde springa bort ångesten på gymmet. Nu ligger den och lagrar och samlar fett. Idag får det vara bra, gör ivrig och förhastad comeback. För många tunga låtar att ta igen tillsammans på bandet. Kör ba kör yada yada

 

Är i Dalsland och passar hund och hus. Fyller mina dagar med långa promenader och upptäcker att det kan bara bli sådär fruktansvärt harmoniskt tyst i dessa skogar. Delar med mig av lite spontant och sporadiskt i text- och bildform, snabba från telefonen. Enjoy! 

1. Har du något smeknamn?
I barndomen när jag konkurrerade om namnet var jag lill-evve. Idag är jag mest Evelina, i vissa fall bara Nilsson, bästa är nog Linis. 

2. Har du något konstigt du alltid behöver göra?
Gör väl allt på mitt egna konstiga sätt. Men jag tvättar händerna före jag går på toa. Och sedan ett par gånger till efter, haha. Okommenterad förklaring. 

3. Andra måsten?
Har en otroligt sträng hudvårdsrutin, och hygienrutiner överlag. Och gymmar varje tisdag natt efter att jag stängt på jobbet. Inget annat är aktuellt. Och att jag alltid måste springa till Call on me med Starley, Ryan Riback Remix minst en gång. Never gets old. 

4. Några lyxvanor?
Sätter inga ekonomiska begränsningar när det gäller förbrukningsvanor, livsmedel eller kläder. Reser sällan och har billiga räkningar, så jag unnar mig. Är ekonomiskt medveten men jag köper aldrig billigt för sakens skull. 

5. När ingen ser, vad gör du då?
Fuldansar till aggressiv rap och låtsas vara farlig : ) Fånler och dagdrömmer ohälsosamt mycket. 

6. Vad stör du dig på hos andra?
Självupptagenhet. Finns inget så oattraktivt eller tröttsamt. Och då menar jag den där sorten som när folk inte är nyfikna på andra, utan är överdrivet övertygna om sin egen föträfflighet. Livet skulle vara meningslöst om man inte gjorde det mesta av möten med andra. Är annars ödmjuk inför det mesta. Jag frestas till att störa mig på de små sakerna som att folk inte tar av sig hörlurarna och hälsar när de står framför kassapersonalen, men så tröstar jag mig med att de säkert har mycket att tänka på. Eller är självupptagna.

7. Vad är din sämsta sida?
Har i maskopi med min kära ångest omedvetet utvecklat en väldigt rastlös sida hos mig själv som alltid måste vara upptagen. Annars kommer meningslösheten och annat jobbigt smygande. Försöka göra alla till lags är väl en annan destruktiv egenskap, som jag faktiskt avvecklat ganska långt under denna sommaren. I perioder dålig på att höra av mig. Nåja, måste komplettera detta tunga med något mer banalt, som att jag går för fort i andras sällskap och jag märker det inte ens själv. SÄG TILL om ni känner mig, och känner igen.

8. Vad är din bästa sida?
Ambitiös som in i helvete. Låter alla synas och ta plats, och jag bekräftar. Ödmjuk för det mesta och kan inta många perspektiv samtidigt, tänker aldrig i svart eller vitt. Tänker mycket och det gör mig både väl och illa. Tar alltid ansvaret för att bryta tystnaden och göra det till go stämning i alla sammanhang. 

9. Vilken sida av sängen sover du på?
Mest i enkelsäng så inte så många alternativ. Annars, väldigt beroende på aktuell känsla. Jag är oförutsägbar. 

10. Vad gillar du för musik?
Just nu, mest rap. Hjärndöd eller avancerad och meningsfull, vilket som. Mest hjärndött i gymlistan när fokus ligger på kroppen, till mitt försvar. 

1. Gråter du ofta?
Grät inte på ett år cirkus, sen kom det en del nyligen. Sommaren var svår, men nu är jag härdad. Nu ska det mycket till. Överlag så är jag en periodare. Ingenting eller för mycket. 

12. Finns det något du säger åt andra att göra men inte gör själv?
"Ett hyckleri om dagen är bra för magen" sa jag till Emil i Stockholm i något sammanhang jag inte riktigt minns, förutom att det var klockrent. Annars råder jag flitigt till att inte göra sig liten för andra. Gått sådär för mig hittills va, but no more. 

13. Vad sjunger du när du står i duschen?
Matar mig själv dagligen med rap jag inte hinner lägga på minnet, utan riktiga verser eller på språk jag inte behärskar, så det enda jag kan sjunga är klassiker. 

14. Vad önskar du dig mest just nu?
Att denna hösten blir upptagen och bra. 

15. Vilken maträtt är din favorit?
Vårrullar med nudlar och jordnötssås. Mmmmmm. Finns aldrig på menyn, specialbeställer alltid. 

Den nya darlingen. Första motivet och HÄRRÄGUD vad nöjd jag är. Vem var jag innan den. Ingen bild eller beskrivning gör den rättvisa, det har jag förlikat mig med. Kommer däremot aldrig göra något meningslöst kladd på min kropp, så det finns självklart ett glasklart och genomtänkt syfte med denna lilla. Eller lilla och lilla, den blev något större än jag planerat och nu är jag på det humöret att en full sleeve inte är så långt borta men det är absolut inte planen. 
Allt började med isberget som är en utmärkande symbol inom psykologin med Freud som flitig användare i sin teori om skiljelinjen mellan det medvetna och omedvetna. Det medvetna består av de mentala processer vi är uppmärksamma på och som är synliga för oss - toppen av isberget. Under vattenyta hittar vi det omedvetna som däremot är de otillgängliga proesser som styr och influerar vårt beteende, omdöme och känsloliv. Det omedvetna är den största, primära och dolda källan till det mänskliga psyket. Skiljelinjen är starkt markerad i gadden för att framhäva kontrasterna mellan dessa processer. Sedan jag började läsa psykologi har detta varit min favoritnisch, människors starka övertygelse om att de vet ursprunget till sina åsikter, beteenden och känslor trots att det alltid finns alternativa orsaker och mer att undersöka. 

Isbjörnens roll är min egen tolkning av dess karaktär, som en symbol för den sårbara överlevaren och drömmaren. Blicken i hans ögon talar för att alla vill och behöver bli räddade från något. Svaret på vad ligger i det omedvetna. 

 

 

Kalas i Bengtsfors för systersonen Leo 2 år fyllda. Kaxig med all rätt i nya vrålåket tillsammans med kaninen!
Och så vovven Bacco 4 månader. Daamn vad macro-objektivet gjorde alla motiv rättvisa idag!

 

Totalt livsfarligt att ligga hemma i halsinflammation samtidigt som löning. Det kan bara sluta på ett sätt, och det slutade med Adidas. Byxorna i de två sista bilderna är däremot ifrån någon mainstream klädkedja jag inte minns namnet på, och liknar ett par kavajbyxor med mer fancy orten-stuk. När man vill klä upp sig men fortfarande inte kan släppa ränderna. Sofistikerat degig. Inte lika degigt med en decimeter utväxt, men ska det låtas växa ut så ska det.
Är inne på förkylning omgång #2, denna gång med precis alla symptom jag inte hade under halsviruset. Nyligen avverkat en marddrömslik tenta i metod (statistik, sannolikhet, signifikans yadayada) och den gick ju galant trots detta. En hemskt omotiverande uppsats i utvecklingspsykologi kvar från förra kursen, sen har jag mina 30hp från GU, sammanlagt 75hp. 
I.o.m alla anledningar att man inte bör säga grattis en dag som denna, men ändå att något bör sägas, så är det närmsta politiskt korrekta och rimliga jag kan komma på: Uppmärksammad internationella kvinnodagen! Jag som läser psykologi har samlat en hel hop med anledningar till varför kvinnor är mer biologiskt överlägsna män på ett antal fronter. Hurra för att kvinnor har bättre minne, men ändå frias våldtäktsmän dagligen p.g.a att utsatta kvinnors vittnesutsagor döms ut som otrovärdiga. Hurra!

 

Hamnade en liten rad över armvecket i somras. Den har suttit utmärkt där och påminnt mig om det enda jag behöver veta. Har lidit av ångest i olika former sedan grundskolan, och hade egentligen hittat något bot mot det förrän under 2017. Ångest är ett surr, en vibration som håller en ifrån mental vila, med fäste i antingen dåtiden eller framtiden. Att leva och uppskatta det som är framför sig här och nu erbjuder endast möjligheter att förändra det man vill ska ske, vill åstadkomma eller drömmer om. "Leva i nuet" är en gammal sägning och klingar klyshigt, men i mitt fall har jag använt det specifikt, och till något förebyggande.

 

 

 

Denna färg trivs verkligen hemma hos mig, och bilden, eller snarare solskenet, gör den verkligen inte rättvisa. Helst lite mörkare lila ska det vara. 
Fem jobbdagar på g, och sen långledighet. De senaste veckorna har jag styrt upp mitt hem, så nu har jag en alldeles egen soffa (!!) (vilket faktiskt känns mer vuxet än att första csn-brevet damp ner i brevlådan MEN det är en annan historia). Utmaningen är att fotografera den rättvist, but we shall overcome. Ligger rätt ut i den as we speak och försöker återställa skadan som långvarigt Netflixfrosseri gör med mig genom att vräka i mig gamla avsnitt av Skavlan och Idévärlden. Veckorna springer ikapp mig, första månaden slut och snart är jag väl redan 23. 

Ha det göttigt!

 

V A R  H Ä L S A D

N U  K Ö R  V I !

 

Semestertisdag: bila ner till Varberg, Getterön och känna på havet. Ljummet. Se över mot centrum, ta riktning dit. Nu är havet färdigt, stort, plaskigt och blått. Påmminer om en serie, Broadchurch. Promenad runt fästningen. Makro-foto recap. Allt för länge sedan. Middag på Hamnpaviljongen - G O T T  Y A Z. Hinner väl svänga förbi Falkenberg? Klart. Skrea Strand. Disigt 9-ljus. Påminner om Revenge-setting.  Inser att jag konsumerat en och en annan serie för mycket när platser kan väcka minnen och scener en har "upplevt" genom skärmen. 

Spela minigolf första gången på 10 år, skaplig insats. Förlorade litet. Vi stannar där. Litet är litet. 

Brutal solnedgång, med brutal som underdrift. Aldrig sett något liknande. Livet är väl mot mig.