Allt borta

2013-03-06 | 20:06:00
Kan varna alla lättretade att detta kommer bli ett otroligt cheezy inlägg, klart att detta inte är det största problemet men om man skriver ut dem så är man attention. Detta får i så fall bli mitt mindre attention!
 
Kände direkt när jag vaknade att detta skulle bli en dålig dag, kände mig nere i skolan och lite ängslig, ville bara ha helg. Jag är ingen impulsiv människa alls, hatar hastiga förändringar. De senaste dagarna har jag äcklats mer än vanligt av mina slitna hårtoppar. Tänkte lite idag på att klippa bort bara de värsta, det skulle ju inte bli så jättestor skillnad. Så fel jag hade.
Kom hem sjukt trött, ställde mig direkt vid spegeln, greppade saxen och gick loss .Klipper, klipper och klipper och hoppas att det ska bli bättre. Dumma jävla Evelina.
Lite historia bakom: Jag har inte klippt mig på 4 år, inte hos en frisör eller hemma. Ni kan förstå varför när
jag reagerar såhär.
 
In progress, inte såhär det ser ut nu, mycket kortare.
 
 
De senaste året har jag haft längre hår än de flesta jag känner och fått många komplimanger om det, att det är så långt och fint och jag har alltid älskat det själv, tills det senaste. Jag vet att det känns överdrivet men det känns verkligen hemskt att inte ha det där långa svallet längre som man kunde känna sig stolt i och göra så mycket med.
Jag var flickan med det långa fina håret men nu är jag ingen, haha ja så allvarligt känns det! Jag skäms för min egen löjlighet, men ändå inte. Den fulaste längden har jag nu, varken långt eller kort bara superfult!
Jag har nästan tagit mitt hår för givet.
 
Jag kan också erkänna att jag gråtit som en jävla barnunge.
Fick se Gina Dirawis riktiga hår på instagram, kortare än mitt, det var en riktig tröst.
Den senaste timmen lockade jag håret och fixade till en mittbena.
Det får bli såhär de främsta månaderna.
 

Kommentarer

Skicka en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara jag som ser)

Om du har en egen blogg/hemsida:

Speak up

Trackback