Är himla lycklig över att ha första kursen på lärarutbildning avklarad! Ett mycket gott tecken.

 

Har tillbringat mina senaste två veckor ute på fältet, på praktik så att säga. Jag gick in med en ganska nervös och möjligen negativ inställning, och det är med stor sorg som jag imorgon gör min sista dag på skolan. Kommer bli svårt att lämna alla trevliga och motiverade elever, och inspirerande lärare. Höll min första lektion någonsin i onsdags om studieteknik och väldigt lyckad blev den! Fick bland all beröm höra att jag "briljerade" i min lärarroll. Så mycket mer tillfredsställande blir det inte! Härligt att få samla på sig erfarenheter och kunna skapa sin första "didaktiska relief", de moraliska och medvetna val jag som lärare gör i min undervisning.

Det finns inget mått på hur mycket jag har lärt mig, eller den mängd lärdom jag tar med mig vidare till utbildningen.

Hade gärna stannat längre, men förhoppningsvis kan jag få några vikaretimmar, bor ju händelsevis ganska nära Sävedalen.

 

Jag har under de senaste dagarna sörjt mitt vilande författande. Vill SKRIVA, det är ju det jag kan. Så varför, Evelina? Varför är du så passiv? Kan man tvinga sig själv att fatta tag om pennan? Är det verkligen nyttigt, om ens möjligt? Dags att ta reda på det. Jag har länge funderat på olika skrivprojekt, och har nu bestämt mig, eller närmare bestämt tvingar mig själv att skriva åtminstone en text av något slag i veckan här på bloggen. Och det handlar inte endast om simpel exponering, utan om effekten en publikation framkallar. Att det känns mer på riktigt, att det kräver ett slut, ett färdigt produkt. Jag tenderar tyvärr att låta finslipningen gå till överdrift.

Har som mål att publicera något vettigt litterärt innan helgen!

 

Dagens rubrik får presentera min favoritlåt just nu. Nyligen upptäckt Bon Ivers magiska toner.