En termin har passerat och jag är från och med nu samhällskunskapsstudent på statsvetenskapliga institutionen i vackra Haga. Efter att ha slungats ifrån ena instituionen till den andra med olika formationer känns det nu väldigt tryggt att befinna sig i en klass, sätta sig på samma spårvagn dvs 11:an, att ha klassrum och lektioner. De första dagarna på den nya kursen var minst sagt hemska för en människa som hatar omställningar. Men så visade det sig att ekonomi kunde vara väldigt intressant, trots att Marx teorier doesn't make any sense, yet.

Tankar som dessa, har belägrat mitt sinne:

I fredags kväll satt jag bunkrad framför Skavlan och blev väldigt imponerad av psykologen Svend Brinkmanns teorier om den s.k magkänslan. Han menade att sällan kan litas på, då den endast verkar som en indikator på ditt nuvarande känslotillstånd, som bekant är otroligt dynamiskt. Jag har alltid haft precis samma uppfattning, med en betoning på att man egentligen aldrig kan lita på sig själv, för du är dina känslor. Jag tenderar att känna väldigt starka magkänslor, vilket tyvärr inneburit att mina handlingar stundvis varit radikala. T.ex när jag blir omåttligt arg, agerar på den starka känslan och häver ur mig saker som annars aldrig hade fallit mig in och som jag inte kan förstå senare. Magkänslan kan få mig att vilja säga upp bekantskapen med den som där och då gjort mig sårad, att kasta sådant som annars är värdefullt för mig. Att till och med gråta på spårvagnen för första (och sista) gången någonsin för att livet inte är vad man alltid önskar, för att nästa vecka inse vilket otroligt normbrytande beteende jag uppvisat, och se det i nytt mer rationellt ljus. Detta kan relateras till olika uppfattade nivåer, som leder in oss på min andra punkt....

"Regina Lund är galen". Alex Schulman sätter ord på mediakvinnans obskyra spalt i Hänt Extra, där hon profilerar som ett medium med övernaturliga egenskaper, bl.a kommunicera eller anknytna till de döda, eller vilket humbug hon nu håller på med. Jag älskade den kritiska artikeln av Schulman, men den saknade det kärnfullaste, som dem istället lyfte i Debatt i fredags, nämligen det faktum att hon besitter en makt över de människor som besöker henne.  att ingen någonsin har klagat, och att . Schulman beskriver ett ytterst konkret exempel som hon inte förmår att svara på. Hon kontrar, både i programmet och i sitt genmäle med att istället yrka på sin egen legitimitet genom att rabbla upp alla respekterade yrkesgrupper som är och varit hennes klienter, och att ingen någonsin har klagat. Det är här nivåerna kommer in. Alex Schulman kommer aldrig förstå Regina Lund eller vice versa, för de befinner sig på helt olika nivåer, och talar därmed helt olika språk. Kritikerna av Regina Lund använder helt andra termer, helt andra argumentationstekniker, och söker gärna samma tillbaka. Språk i detta fallet symboliserar tankeverksamheter som man försätter i ord. Jag kommer antagligen aldrig förstå en religiös tro trots att jag vill tro att jag kan, och religiösa kommer aldrig förstå mitt tvivel oavsett om de tror sig kunna. Ingen
kommer någonsin förstå min fascinisation av ord och språk, för den är min egen.

Såg ett överraskande mail i min inkorg imorse ifrån CSN, som ville tala om att min utbetalningsplan hade ändrats. Jag loggar in och läser att vår givmilda Riksdag har givit oss ca 1000 kronor mer varje månad, i lån. Jag loggar in på Twitter och möts av en kavalkad glada miner om det positiva beskedet. Mer cash smakar aldrig fel, så länge det inte innebär 10 000 kronor mer att punga ut varje år till en blodsugande myndighet som publicerar glädjande artiklar på sin hemsida om hur de har lyckas vinna stämmningar på stackars studenter i USA, men det är en annan kontroversiell historia.
Jag behöver inte tusen spänn mer i lån, jag behöver tusen spänn mer i bidrag. För dem med stora och akuta utgifter är det kanske vilket som, men jag är inte en av dem. Jag blir först oroad, och sedan kritisk över de som godtyckligt hyllar det politiska initiativet. Vi har inte belönats med något privelegium.

Om jag skulle gå på magkänslan, skulle jag avsluta denna långa och matnyttiga monolog med "I'm back", men jag vet bättre ikväll än att ge löften.
Tystnaden är bruten.