Efter att ha varit ensam i lägenheten i två veckor, läst böcker och tränat som en dåre för att få tiden att gå, kom han äntligen hem, och det var magiskt fint. Ni vet när man varit borta länge, äntligen kommer hem och kan identifiera den doften som utgör ens eget hem? Så var det att få hålla om och kyssa honom igen. Vi lagade lasagne och kröp ner i en nybäddad säng och kollade på Retro på svtplay. Älskar honom. Nu ska vi snart bege oss mot Bergakungen och se Paper Towns. Men först ska jag locka håret, för jag har faktiskt tagit steget och klippt det superkort (enligt mig) så att det blir precis så som jag alltid önskat.

Ska så småningom, om tekniken vill samarbeta, ladda upp videon från vår Berlinresa, samt lite annat trevligt.

Morgonsolen är väldigt tacksam i vårt hem. Nu har dessvärre stormen kommit till vår del av landet lagom.