2/8  16:57

H e l g. Att få gå ut genom porten och veta att nu är jag fri. Ju tidigare jag går och lägger mig, desto fortare kommer morgondagen. Längtar efter djupa samtal och skratt med dem man behöver. Lite ärlighet och uppriktighet. Lite skoj.

 

4/8   18:17

En känsla. En värk i hjärtat. Inte den sortens värk som borde komma lägligt dagen efter. En sorg som en effekt av den skam som nyligen har passerat. En sorg över det som gör ont, men inte i mig. Det har varit bra den här sommaren. Lugnt, fridfullt. Det är lustigt hur man kan gå från helt acceptabel med kaos och kris, till att bli berörd av minsta lilla av någon annans olycka. De här månaderna som har tillbringats på moln har nu slåtts av verkligheten. Ni vet när allt kommer på samma gång. När allt som man har låtsats inte existerar, nu gör.

Men jag vill inte se det så. Jag vill se det som vår olycka. Att man kan skära värken i 10 bitar och alla får hålla var sin bit. Javisst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?

 

 

5/8  16:..

Jag föredrar att inte vara själv idag. När jag tänker som mest vill jag vara som närmast. Jag struntar i allt vad diet heter. Traskar iväg till affären och handlar allt jag velat ha men inte vågat äta.

Vill bara bort just nu med min fina kärlek.