Min trovärdighet minskar avservärt när jag inte genomför mina egna löften. Jag har helt enkelt inte haft tid! Har fullt upp med att bli lärare liksom. VILL skriva, det är inte förändrat. Inte alls.

Sov ensam i lägenheten för första gången i går. Fastnade framför Sherlock på tv med kursboken i högsta hugg.

Tar för tillfället ställning om kommunaliseringen av skolan på 90-talet. Inga ord eller på tok för många kan beskriva det haveri svensk skola har blivit utsatt för. Ska debattera järnet imorgon på seminariet! Prestera, prestera.

Annars gör jag mest massor av saker förutom att studera. Lånar populärpsykologisk litteratur på biblioteket, fotograferar och filosoferar i ofantliga mängder. Ibland förstår jag inte hur min hjärna får plats i kraniet.

Snart två veckor kvar till Alex & Sigges Meningen med Livet. Peppad!

Köpte en liten söt pin med ett viktigt syfte.

För att inget barn ska vara ensamt, mobbat eller utfryst. För att ett hej räcker långt.

 

När jag läser detta om igen inser jag hur ovanligt jordnära inlägget blev. Och spretigt!

Den traditionen bryter vi aldrig.

 

Är himla lycklig över att ha första kursen på lärarutbildning avklarad! Ett mycket gott tecken.

 

Har tillbringat mina senaste två veckor ute på fältet, på praktik så att säga. Jag gick in med en ganska nervös och möjligen negativ inställning, och det är med stor sorg som jag imorgon gör min sista dag på skolan. Kommer bli svårt att lämna alla trevliga och motiverade elever, och inspirerande lärare. Höll min första lektion någonsin i onsdags om studieteknik och väldigt lyckad blev den! Fick bland all beröm höra att jag "briljerade" i min lärarroll. Så mycket mer tillfredsställande blir det inte! Härligt att få samla på sig erfarenheter och kunna skapa sin första "didaktiska relief", de moraliska och medvetna val jag som lärare gör i min undervisning.

Det finns inget mått på hur mycket jag har lärt mig, eller den mängd lärdom jag tar med mig vidare till utbildningen.

Hade gärna stannat längre, men förhoppningsvis kan jag få några vikaretimmar, bor ju händelsevis ganska nära Sävedalen.

 

Jag har under de senaste dagarna sörjt mitt vilande författande. Vill SKRIVA, det är ju det jag kan. Så varför, Evelina? Varför är du så passiv? Kan man tvinga sig själv att fatta tag om pennan? Är det verkligen nyttigt, om ens möjligt? Dags att ta reda på det. Jag har länge funderat på olika skrivprojekt, och har nu bestämt mig, eller närmare bestämt tvingar mig själv att skriva åtminstone en text av något slag i veckan här på bloggen. Och det handlar inte endast om simpel exponering, utan om effekten en publikation framkallar. Att det känns mer på riktigt, att det kräver ett slut, ett färdigt produkt. Jag tenderar tyvärr att låta finslipningen gå till överdrift.

Har som mål att publicera något vettigt litterärt innan helgen!

 

Dagens rubrik får presentera min favoritlåt just nu. Nyligen upptäckt Bon Ivers magiska toner.

 

Äntligen har jag tagit mig tid att fotografera lite i lägenheten. 

Studierummet är mer ostrukturerat än vad det ser ut på bild. Fortfarande ett fåtal saker som ännu inte tilldelats någon plats.
Köksdelen är för det mesta aldrig helt "clean" så att säga. Det har inte fastnat så bra på bild.
Nu har vi bott här i snart två veckor, och trivs redan väldigt bra! Har ännu inte kunnat utnyttja det faktum att spårvagnen ligger nära, då jag cyklar till praktiken varje dag.

 

Får ta ett bladder-inlägg någon annan gång. I detta ges inte riktigt utrymme.

 

Vilka är vi?

Svaret på den frågan kan konkretiseras på nedanstående sätt. Armeringsjärn, tavellist och en hop fotografier med olika motiv som utmärker våra preferenser. Emils sida är möjligen mer lättolkad än min högra. Arsenal, Zlatanism och musik är utan tvekan en del av hans personlighet, medan konst och foto definierar mig. En unison skiljelinje naturligtvis, samt Alex & Sigge-biljetter i höger hörn.

Det bästa med konstverket? Helt anpassningsbart och uppdateringsvänligt!