Redan onsdag säger ni? Tiden rinner iväg framför näsan på oss alla. Snart är man 20 och ständigt berusad.
Nej det blev så dramatiskt uttryckt. Helt fel infallsvinkel på dagens inlägg. Allvarliga skall vi vara!

Mycket ledig under denna vecka i nummer fyrtiotvå. Då får man tid till en hel del gymnasiearbete, men också funderingar och analyser av mitt samhälle. Det är nästan omänskligt hur åsikter och värderingar om en annan människa plötsligt kan förändras. Ynka tre dagar av veckan har passerat men har iaf hunnit bjuda på illojalitet, felanalyser och bara ren oschyssthet.
Men det som svider mest är inte alla osanningar utan att man känner sig lurad, utnyttjad. Att ställa sig framför och agera bollplank, en sköld. Man kanske känner att man förväntar sig någonting tillbaka, men inte jag. Det har jag aldrig begärt. Men inte förväntar man sig knivhugg i ryggen heller. Och då är den stora frågan, vad borde man förvänta sig av någon när man har gjort en tjänst, offrat sig en smula mot alla odds? I alla fall lite respekt.
Hur kommer det sig att man alltid lyckas bli förvånad över ett återkommande beteende? Ska suga på den frågeställningen veckan ut så kanske jag har ett vettigt svar på måndag!