Jag kan faktiskt inte komma på någon självbedrift som varit helt enastående, förutom möjligtvis vissa prestationer i skolan, som mitt gymnasiearbete som jag lade ner min själ i att skriva. Jag satte ribban väldigt högt och blev väldigt nöjd med resultatet!

Jag har varit stolt över Emil alla de gånger han inte gett upp på de allra svåraste uppgifterna. Naturligtvis också att vi kom in på högskolor!

 

Jag fotar ofta på automatisk förutom i osmakligt kvällsljus, mest för att jag ser väldigt små skillnader på de olika inställningarna. Jag har en såpass kraftig kamera som klarar auto galant! Vill inte höra ett ord om att allt annat än manuell fotografering skulle vara fusk.

 

Då jag har extremt känslig och dålig hy, är alla mina ansiktsprodukter anpassade därefter. Under hösten, vintern och våren använder jag mig av Duac och en fuktgivande kräm. Duac är min räddning mot min milda akne jag lidit av under ett antal år. Mirakelkräm, verkligen! Förövrigt väldigt snäll mot kroppen utan några bieffekter, till skillnad mot andra receptbelagda läkemedel för samma problem.

Förutom dessa använder jag Neutrogenas produkter som ej bör underskattas pga dess generösa prislapp. Riktigt bra produkter, som verkligen fungerar!

Under denna sommaren använde jag mig utav Exuviance, då jag inte får använda Duac i solen och dessutom måste ta en paus på några månader från kuren. Exuviance gjorde min hy otroligt len, men gav ingen nämndvärd effekt mot min problemhy.

 

 

Vinter:

Det bästa med sommaren var så klart resan till Turkiet. 

Den svenska sommaren däremot bjöd på många mysiga småturer till olika platser i Dalsland som jag och Emil har gjorde. Att bara kunna ta bilen vart som helst. Frihet cirka.

Jag måste nog ockå säga att jag är tacksam över att de allra hetaste temperaturerna äntligen försvann. Jag är antagligen ett praktexempel på en vintermänniska. Alla uppskattar inte att svettas 12 timmar om dygnet två månader i sträck.

 

Att ta studenten var spännande, festligt, rörande, läskigt och oförglömligt. Flera månader av planerande med allt vad klänning och champagne innebar, för att sedan stå där längst fram på trappan och ungefär, "hur kom jag hit?"

Utan att låta som en pretentiös plugghäst så måste jag erkänna att jag kände en enorm separationsångest från skolan. Jag trivdes väldigt bra under stora delar av utbildningen. Den satte djupa spår i mig, uppenbarligen med tanke på mitt yrkesval.

 

Det resterande halvåret kommer vi investera vår tid med näsan i kurslitteraturen, så nej det blir ingen resa mer i år. Nästa år däremot ska vi försöka ta oss någonstans i Europa. Dessutom vill jag hemskt gärna till Berlin. Det största drömresemålet just nu.

 

Ja, Emil ska studera på Högskolan Väst!

 

Känns det spännande att börja på universitetet? :)

Jag pendlar mellan känslorna av att vara jättepeppad att få börja plugga igen, och livrädd då jag är cirka allergisk mot större förändringar. Det tar längre tid för mig att acceptera stora omställningar och jag tampas med smärre ångest. Nya kapitel är alltid spännande att öppna, men bör göras med stor försiktighet.

 

 

VilkEN? Singular? Det där är bara elakt att fråga. Alltid supersvårt att välja ut en specifik. I så fall får jag nog säga Veronica Mars. Jag såg den första gången på tvåan när jag var mindre och har sedan dess varvat den ett antal gånger. En klassiker så klart, med många kända ansikten som startade sina skådespelarkarriärer från och med serien.

Just nu: Jag såg nyligen klart på The Killing på Netflix, och är helt blowned away. Manus, skådespelarinsats, miljön, ALLT är definitionen av perfekt. Se den!

 

 

Min anatomi känns uppbyggd på 55% rutiner, ändå tenderar jag att bryta dem sporadiskt. Så JA!

Mina hygienrutiner är dock strängerligen odödliga. En aning absurda också. Jag kan till exempel inte duscha före en timme efter jag ätit något. Då är duschen helt värdelös. Den största anledningen till varför jag håller mig mestadels frisk är nog på grund av mina frenetiska handtvättar. Så fort jag vidrört mat kan jag inte pilla på något annat förrän jag tvättat händerna.

 

 

Min värsta mardröm skulle vara att tvingas äta på ett typical american stake house. Mår illa av blotta tanken.

Annars skulle jag nog dö av chock ifall någon skulle utsätta mig och min klaustrofobi för ett trångt utrymme, t.ex ett trångt fläktsystem, som i filmen Poseidon. Kan inte sitta still när jag ser den scenen.

 

Dem som gynnar ALLAs intressen och inte bara några ynka procentenheter av vår befolkning. Dem som ser till allas lika värde och möjlighet att uppnå livskvalitet.

 

 

Vi, innebärande jag och Emil, har fått en 3:a på 56 kvadrat i Kviberg.

Vi hade sökt i flera månader och fått ett par erbjudanden som sedan tilldelats andra med längre kötid. Vi var naturligtvis inriktade på att få en tvårummare, så vi är mer än tacksamma!

Kommer högst troligt berättas mer om detta längre fram.