Skrik som ni förlorat någon

2018-10-01 | 21:33:18
Besökte bokmässan i helgen. Planerade att köpa noll men kom ändå hem med 4 böcker hem över budget. Träffade och fick lite kladd i bok av Silvana Imam samt Per Englund och Mathias Leclér (aka Villfarelser). Beväpna tanken yaas. Framtida gadd-material. 
 
 
 
 
 
Fick också med mig två böcker om kärlek. Jobbiga jävla sorten också. Tyder på en svag period igen. Kladdar och har mig i böcker och post-its, helst överallt. Helst i fickorna på jeans som tvättas och luddar överallt. Helst i mobilen mellan att-styra-upp- och buffert-mot-ångest-listor. Gå-inte-sönder-listor. Helst ska det vara såriga kärleksnotes som man läser i efterhand och tänker, fan. vad. bra. att. du. tog. dig. samman. Denna gång. Igen och igen. Att någon kunde vara så viktig, och sedan inte är det längre. Gillar det inte. När det går utom kontroll. Vad hände. Hur blev man hel. Hur står jag upp. Ett tag kunde jag inte. Ro infinner sig till slut. En dag är allt vi sa bara ord. Skrek att jag förlorat dig. Nu vet jag inte vem. Nu är jag rik. 
 

All I know is classics

2018-08-29 | 20:27:20

Är i Dalsland och passar hund och hus. Fyller mina dagar med långa promenader och upptäcker att det kan bara bli sådär fruktansvärt harmoniskt tyst i dessa skogar. Delar med mig av lite spontant och sporadiskt i text- och bildform, snabba från telefonen. Enjoy! 

 
 

1. Har du något smeknamn?
I barndomen när jag konkurrerade om namnet var jag lill-evve. Idag är jag mest Evelina, i vissa fall bara Nilsson, bästa är nog Linis. 

2. Har du något konstigt du alltid behöver göra?
Gör väl allt på mitt egna konstiga sätt. Men jag tvättar händerna före jag går på toa. Och sedan ett par gånger till efter, haha. Okommenterad förklaring. 

3. Andra måsten?
Har en otroligt sträng hudvårdsrutin, och hygienrutiner överlag. Och gymmar varje tisdag natt efter att jag stängt på jobbet. Inget annat är aktuellt. Och att jag alltid måste springa till Call on me med Starley, Ryan Riback Remix minst en gång. Never gets old. 

4. Några lyxvanor?
Sätter inga ekonomiska begränsningar när det gäller förbrukningsvanor, livsmedel eller kläder. Reser sällan och har billiga räkningar, så jag unnar mig. Är ekonomiskt medveten men jag köper aldrig billigt för sakens skull. 

5. När ingen ser, vad gör du då?
Fuldansar till aggressiv rap och låtsas vara farlig : ) Fånler och dagdrömmer ohälsosamt mycket. 

 

6. Vad stör du dig på hos andra?
Självupptagenhet. Finns inget så oattraktivt eller tröttsamt. Och då menar jag den där sorten som när folk inte är nyfikna på andra, utan är överdrivet övertygna om sin egen föträfflighet. Livet skulle vara meningslöst om man inte gjorde det mesta av möten med andra. Är annars ödmjuk inför det mesta. Jag frestas till att störa mig på de små sakerna som att folk inte tar av sig hörlurarna och hälsar när de står framför kassapersonalen, men så tröstar jag mig med att de säkert har mycket att tänka på. Eller är självupptagna.

7. Vad är din sämsta sida?
Har i maskopi med min kära ångest omedvetet utvecklat en väldigt rastlös sida hos mig själv som alltid måste vara upptagen. Annars kommer meningslösheten och annat jobbigt smygande. Försöka göra alla till lags är väl en annan destruktiv egenskap, som jag faktiskt avvecklat ganska långt under denna sommaren. I perioder dålig på att höra av mig. Nåja, måste komplettera detta tunga med något mer banalt, som att jag går för fort i andras sällskap och jag märker det inte ens själv. SÄG TILL om ni känner mig, och känner igen.

 

8. Vad är din bästa sida?
Ambitiös som in i helvete. Låter alla synas och ta plats, och jag bekräftar. Ödmjuk för det mesta och kan inta många perspektiv samtidigt, tänker aldrig i svart eller vitt. Tänker mycket och det gör mig både väl och illa. Tar alltid ansvaret för att bryta tystnaden och göra det till go stämning i alla sammanhang. 

9. Vilken sida av sängen sover du på?
Mest i enkelsäng så inte så många alternativ. Annars, väldigt beroende på aktuell känsla. Jag är oförutsägbar. 

10. Vad gillar du för musik?
Just nu, mest rap. Hjärndöd eller avancerad och meningsfull, vilket som. Mest hjärndött i gymlistan när fokus ligger på kroppen, till mitt försvar. 

1. Gråter du ofta?
Grät inte på ett år cirkus, sen kom det en del nyligen. Sommaren var svår, men nu är jag härdad. Nu ska det mycket till. Överlag så är jag en periodare. Ingenting eller för mycket. 

 

12. Finns det något du säger åt andra att göra men inte gör själv?
"Ett hyckleri om dagen är bra för magen" sa jag till Emil i Stockholm i något sammanhang jag inte riktigt minns, förutom att det var klockrent. Annars råder jag flitigt till att inte göra sig liten för andra. Gått sådär för mig hittills va, but no more. 

13. Vad sjunger du när du står i duschen?
Matar mig själv dagligen med rap jag inte hinner lägga på minnet, utan riktiga verser eller på språk jag inte behärskar, så det enda jag kan sjunga är klassiker. 

14. Vad önskar du dig mest just nu?
Att denna hösten blir upptagen och bra. 

15. Vilken maträtt är din favorit?
Vårrullar med nudlar och jordnötssås. Mmmmmm. Finns aldrig på menyn, specialbeställer alltid. 

 

Unconscious Mind

2018-08-19 | 21:04:59
Den nya darlingen. Första motivet och HÄRRÄGUD vad nöjd jag är. Vem var jag innan den. Ingen bild eller beskrivning gör den rättvisa, det har jag förlikat mig med. Kommer däremot aldrig göra något meningslöst kladd på min kropp, så det finns självklart ett glasklart och genomtänkt syfte med denna lilla. Eller lilla och lilla, den blev något större än jag planerat och nu är jag på det humöret att en full sleeve inte är så långt borta men det är absolut inte planen. 
Allt började med isberget som är en utmärkande symbol inom psykologin med Freud som flitig användare i sin teori om skiljelinjen mellan det medvetna och omedvetna. Det medvetna består av de mentala processer vi är uppmärksamma på och som är synliga för oss - toppen av isberget. Under vattenyta hittar vi det omedvetna som däremot är de otillgängliga proesser som styr och influerar vårt beteende, omdöme och känsloliv. Det omedvetna är den största, primära och dolda källan till det mänskliga psyket. Skiljelinjen är starkt markerad i gadden för att framhäva kontrasterna mellan dessa processer. Sedan jag började läsa psykologi har detta varit min favoritnisch, människors starka övertygelse om att de vet ursprunget till sina åsikter, beteenden och känslor trots att det alltid finns alternativa orsaker och mer att undersöka. 
Isbjörnens roll är min egen tolkning av dess karaktär, som en symbol för den sårbara överlevaren och drömmaren. Blicken i hans ögon talar för att alla vill och behöver bli räddade från något. Svaret på vad ligger i det omedvetna. 
 
 
 
 
 
 

They see me rollin'

2018-04-22 | 23:38:18
Kalas i Bengtsfors för systersonen Leo 2 år fyllda. Kaxig med all rätt i nya vrålåket tillsammans med kaninen!
Och så vovven Bacco 4 månader. Daamn vad macro-objektivet gjorde alla motiv rättvisa idag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

One with now

2018-02-17 | 19:37:10
Hamnade en liten rad över armvecket i somras. Den har suttit utmärkt där och påminnt mig om det enda jag behöver veta. Har lidit av ångest i olika former sedan grundskolan, och hade egentligen hittat något bot mot det förrän under 2017. Ångest är ett surr, en vibration som håller en ifrån mental vila, med fäste i antingen dåtiden eller framtiden. Att leva och uppskatta det som är framför sig här och nu erbjuder endast möjligheter att förändra det man vill ska ske, vill åstadkomma eller drömmer om. "Leva i nuet" är en gammal sägning och klingar klyshigt, men i mitt fall har jag använt det specifikt, och till något förebyggande.
"There are three words that convey the secret art of living, the secret of all success and happiness: one with life. Being one with life is being One With Now. You then realise that you don't live your life, but life lives you. Life is the dancer, and you are the dance." Eckhart Tolle
 
 
 
 

In the arms of a stranger, pretending it´s love

2017-02-24 | 20:07:32
Våren kikade in och sa hej i götet idag på ledig löningsdag va
Dammade av mina Vans, tog mig en tur ut till Elgiganten - köpte grymma hörlurar va 
Det blev redigt varmt i solväggen va
Satt i trädgårn och glassade va
Semifinal i På Spåret idag va 
Gott snack va
 
 
 
 

P R O M O T I O N : NEW NEW NEW

2017-02-19 | 21:37:46
Å h j a vi är game! Äntligen är satans barn, aka designen, färdig och jag kan bo in mig här igen. Det blev mer cleant och mindre rart. Och för en gångs skull utan stickprovsbilder i headern. Kunde aldrig få till den ultimata kombinationen av bilder som jag ville = bara att lägga ner. 57 vändor i Photoshop är värt det, men inte tålamodet.  Nu är innehållet i zenit. Och från och med nu finns inga strikta regler om vad som kan dyka upp, bara för att matcha ett smalt tvärsnitt. 
Happy to have you! Stay tuned!
 
 
Bye bye..
 
Well helloo !
 
 
 
 

Ugly

2017-02-19 | 18:29:44
Sju raska observationer för finfula för att inte samla på. Mobilkamera
 
 
 
 
 
 
 
 

Prövningens år 2016

2017-01-01 | 20:34:00
2016 har definitivt varit en prövningens år för min del. Livet har varit lite som ett På Spåret-haveri där Fredrik Lindström tittat förvirrat omkring sig och varken suttit inne med korrekta svar eller kuriosa. Startade ett liv i Kviberg och slutade ett helt annat i Partille. Med en vända i Frölunda. Vad hände egentligen? Vi kikar väl!
 
Vi börjar resan i ett snöslaskigt Kviberg, i ett flyttlådelandskap, och vart är vi* påväg? (jag).  Hamnar i slutet av januari i Frölunda. Packar upp på en dag och sitter mest och undrar. Tiden går, har precis börjat plugga psykologi på halvfart, d.v.s sammanlagt 150%, jobbar några procent därtill och andas däremellan. 
 
Februari, och jag får en superdunderomegadeltaalpha-bok i alla hjärtans dag-present av Emil. Åker till Danmark på studieresa och snackar dansk. Våren börjar samtidigt andas i Göteborg. 
 
VARM VÅR! Blir 21. 21 år gammal. Oj vad jag ska tänka på min ålder senare den hösten. Att man hinner det man vill om man är 21. Glassar vid blommigt järntorg. 
 
Maj är en fyrkantig svart ruta i mitt register. Enda gången NÅGONSIN sedan jag började fotografera för ca 7 år sedan, som det går en hel månad och jag inte ens tittar på kameran. Denna bild är tagen i februari. Ingenting förutom plugget hinns med. Jag var game. GU->Psykologi->Jobb->ytterligare kurs->Psykologi->GU->jobb
 
 
Sommarlovet är kommet, och vi åker till huvudstaden och firade årsdag. Hinner med att svettas i regnskogen på universeum dessutom.  
 
Juli har mest semester-dimma över sig. Firar Emils födelsedag, plockar skatter och vittnar på bröllop. 
 
Augusti är snygg och svår. Tänker. Drömmer. Mår. Massor. Helst på berg, med papper och penna. Mår mycket och tungt. Det brinner i skallen. Går iaf på kulturkalas och vinner kexchoklad. Bleker håret en kväll. Tar någonstans här ett beslut. Tror att jag ska dö när framtiden inte finns kvar. Men vågar drömma för första gången på evigheter. Skickar in papper. Köper inte kurslitteratur. Registrerar mig inte på kurser. Åtminstone inte till lärarprogrammet. 
Flyger till Rhodos, badar i saltvatten, fotograferar, latar mig. LEVER!

 
Kommer hem och försöker parera. Får jobb! Går på bokmässan och träffar Den Stora Idolen Waldersten. Fånar oss där.
 
Hösten är en tjock dimma. Något hugger till i privatlivet och jag tar mitt pick och pack till Sävedalen, Partille. Tänker och brottas med det inre mest hela hösten. Upptäcker Eckhart Tolle's filosofi och känner hur något sakta lättar. Ramar in Walderstens verk på det. 
 
December går ack så fort. Äter alldeles för mycket lussekatter och fotograferar alldeles för lite frost än vad som är rimligt. 24 december och upptäcker att julen faktiskt blir mindre pirrig med åldern. Avslutar året på ett regnigt Götaplatsen i hans famn och tänker hur otrygg världen är utanför den, särskilt i stora folksamlingar. Larm 07:00 nästa morgon för att återgå till verkligheten, en ny verklighet där exakt vad som helst kan hända. 
 
 
 Man kan väl säga att jag dels vill kasta 2016 långt åt helvete, samtidigt som jag vet att detta året varit den stora milstolpen i hela mitt 21-åriga liv, och det är inte fy skam trots att det brunnit i själen mer än en gång. Det är svettigt att leva oavsett hur man lever. Jag har inte lärt färdigt en enda sak. Jag har bara börjat, bli mer medveten. Jag började året och trodde att receptet till att lösa alla knutar var genom att tänka. Tänka gärna över och länge och testa hypoteser och lyssna till alla sina känslor, men jag har insett att ju mer jag slutar tänka desto friare blir jag. Ju mer man tänker desto mörkare blir tankarna och riktar sig mot dåliga platser. Och desto längre stannar man vid en plats, utbildning, relation eller dylikt man egentligen inte vill vara med om på grund av att man inte tror man kan nå något bättre, ändå inte kan nå drömmen, ändå inte kan må bra. 
 
Vad ska jag då göra 2017 som jag inte gjorde 2016? Leva. Bara leva. Leva mycket. Ska leva i nuet, eftersom att dåtiden och framtiden endast existerar i sinnet. Om man bara sätter ribban på att främst leva och överleva så upptäcker man en alldeles särskild frihet. Life is the dancer, you are the dance. Har ju självklart mål och drömmar, går inte en dag utan dem. Men ifrån tanketräsket jag tagit och tar mig ur så börjar vi med att andas, och sluta tänka sådär mycket. Där tanken slutar tar verkligheten vid.
Detta blev en aning ocensurerat. Hade inte velat ha det på något annat sätt.
 
"How to be in peace now: by making peace in the present moment. It's the field in which the game of life happen. It cannot happen anywhere else. There are three words that convey the secret art of living: one with life. One with now. Then you realise that life lives you. Life is the dancer, and you are the dance"
Eckhart Tolle
 
Vi avslutar sedvanligt med några godbitar ifrån fotoåret 2016:
 
 
 
Ha ett vackert 2017! Lev mycket

Have a merry one

2016-12-24 | 15:51:04
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Status

2016-08-02 | 22:35:14
Vad händer nu för tiden?
I lördags hade jag och Emil äran att vara vittnen under hans mosters vigsel, samt fotografera ögonblicket. Efter det tog vi tåget till Håverud och åt middag - tummen upp!
 
I söndags tog vi en tur till Trollhättan och handlade vilket resulterade i en hel del nyheter att ta med hem. Det känns som att det var längesedan jag visade något jag köpt (?), åtminstone i klädväg, så när jag kommer tillbaka till Göteborg i helgen ska jag försöka fota och visa. Obs! Beror helt på väderleken - molnljus gör inget motiv rättvisa. Annars får vi säga nästa vecka. Ska försöka ta tag i livet innan september, inklusive denna plattform.
Nu är det heller inte långt till vi flyger mot värmen i Rhodos. Pepp! Pepp! Pepp! Där har vi absolut något att fylla bloggen med!
 
 
 
 
 

It aint always sockersött

2016-05-16 | 13:11:01
Det är så typiskt mig. Göra 7 inlägg under ett kortare intervall och sedan inga alls. Men det är maj, och jag har shitload to do. Mycket att stå i, men också väldigt mycket att fundera på. Svenskan rullar på, föregående veckans tema var att sitta på balkongen eller i gräset och lapa skönlitteratur. Psykologin är en annan femma. Ska tenta i personlighetspsykologi nästa vecka (!!), och det är en oerhört intressant, men också tung kurs. Och då menar jag inte bara läsmässigt (ett tusen sidor no biggie..), utan också personligt. Det är mentalt krävande att kontronteras med alla påståenden om vad som definierar just mig - varför är jag, jag? Hur formades min personlighet? Av vad? Vem? Dem tankarna har gjort mig mätt och lite låg, om jag ska vara ärlig. Det gäller att försöka upprätthålla en distans.
It aint always sockersött.
Ha det fint så länge, vi hörs i juni!
 
 
Klippte mig i veckan btw på salong för första gången på ca 6 år - rakt av bara! Nu är det ju bara den stora kulörfrågan kvar..

Friyayaya

2016-04-02 | 20:17:27
Min fredag var solig men kylig i skuggan.
Så här såg den ut med honom som inte gillar att fastna på bild:
 
 
 
 
 
 
 
Lunch och ÅH så gott det var!
 
Tänkte ta en kaffe på Espreso House för att just sätta oss vid uteserveringen i solen, men så preciis när vi betalat så kommer det två filurer och "tar" "vårt" bord och en dröm krossades i mig och jag blev så hiiimla sur. Sorgsen över det som kunde varit. Ungefär samma känsla som när jag råkade vara lite för ärlig när Radiotjänsten ringde på, och jag fattade sen att det är ganska okej att man drar en lögn för just denna myndighet och jag kuuunde ha sparat dem pengarna. Sån därnt kan jag älta hur länge som helst. Men! Till vår förtjustning så blev ett bord ledigt och vi lapade sol tills den gick ner.

 
Gick till Zara och fixade oss förträffliga vårjackor. Förutom att jag associerar denna med just stridspiloten Poe Dameron i nya Star Warsfilmen trots att han inte ens har en sån här jacka.
 
Till min 21-årsdag
 
 

Happy easter saturday

2016-03-26 | 19:36:09
Psy-tentan är skriven, svenskatexterna inlämnade, retorik-talet hållet, och påsken kommen. Aldrig blivit så här ledig på en och samma gång. Aldrig kännt mig så avstressad. Friii
 
Nu:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En vecka sedan:

 
 
 
 
 

Enda gången jag backar är när jag tar sats

2016-03-15 | 21:11:31
 
 
 
 
Dille på fancy pants

Three day lens

2016-02-13 | 14:57:19
Har haft Emil på besök i tre dagar, vilket innebar bio, mat och mys, och då kunde det se ut såhär:
(ifrån mobilkameran när jag inte orkar att dra med mig min Nikon)
 
Det blev bio, Joy- rekommenderar! Tragikomik i sitt esse - bra slut utlovas!
 
Vi ("Vi" i kulinariska sammanhang betyder alltid att Emil är the mastermind) lagade gott!
 
Se, han ler!
 
No longer jeansvirgin...
 
Solen kom med en otrolig styrka till Götet!
 

Från och med här

2016-01-25 | 20:10:00
Min ambition med bloggen har sporadiskt varit att dela med mig av personliga händelser, för att på något sätt legitimera det jag skriver, och bloggens befintlighet. Jag ska inte säga att det definitivt varit eller inte varit så, det har bara varit mindre inslag av den negativa tonen. När människor pratar om ”personligt” så syftas det oftast på negativa händelser, som kanske inte faller ut som ett uppenbart spörsmål att dela med sig av till andra. Jag började med bloggen för ganska många år sedan, och den innehåller ett par väldigt mörka inslag. När man är yngre, eller helt enkelt bara på en annan plats i livet, tycks inte integritet uppskattas i den mån som idag. Men så blir man äldre, och integritet får ett ansikte. Några skopar vad normen säger, och några skopar den egna självbevarelsen. Jag har velat skriva många saker här, som aldrig blivit sagda. Det har nog stundom varit lämpligt. Andra inte lika mycket. Majoriteten av mina besökare är troligen människor med kopplingar till mig, eller mitt innehåll, en betydelsefull faktor i kontexten.
Min approach är att om jag inte belyser eller bejakar, i delvis detta forum (blogg) det som drabbar och glädjer mig, så ger jag dem inte den uppmärksamhet dem förtjänar i mitt liv, när jag väl ser tillbaka.

Det nya året har inte varit med oss.
Jag och Emil kommer att flytta åt olika håll under obestämd tid, på grund av problematiska omständigheter, dvs för att våra respektive framtider enligt nuvarande utsikter är alldeles för ovissa och osäkra. Det har tagit ett bra tag att smälta detta, kämpigt som det varit. Veckorna har gått till att rabbla ”tänk om si”, ”tänk om så”, och det är svårt att föreställa sig hur tillvaron kommer att se ut. Vi åtager oss ändå detta med en optimism om framtiden, och försöker minimera oron. Det känns ont att allt vi gjort hittills har inte varit annat än steg framåt. Förlovning och bostad och studier. Men vi väljer inte att se detta som väntar oss nu som ett steg bakåt, utan snarare som ett steg åt sidan, och där, på vägkanten, är det fullt möjligt att skapa en ny väg. Det finns en kirurgisk metod som kallas ”damage control”, aktuell vid trauman, innebärande att man opererar på en människa, gräver och letar och försöker åtgärda, trots det kritiska tillståndet, så länge det bara går. Till slut blir kirurgerna tvungna att stiga åt sidan, och börja vänta. Vänta, tills läget är stabilt, tills värdena har gått upp och förutsättningarna är ljusare. Då kan man börja igen. När knutarna löst sig på vardera håll. (Har ungefär noll medicinska kunskaper, fånig Grey's-referens ofc)
Jag kan inte tänka mig ett liv där Emil inte finns. Han är mig alltid älskad. Men det betyder inte att man slipper vårda förhållandet och skapa goda förutsättningar. Flexibilitet vid oförutsägbara situationer är en god egenskap att bejaka.
Det som känns minst sorligt är att lämna just denna lägenheten, då den förlorat sin trivsamhet sedan sommaren när bottenplan + uppstådda oroligheter i området, inte har gått ihop.
Då flyttlasset går på lördag, bor vi för tillfället i ett flyttlådelandskap. Innan det ska vi gå och se på Revenant på Bergakungen, hoppas, hoppas hoppas på den alltså.
 
Jag kom på något sätt kontakt med ett reportage (minns ej var, tv, radio?) där man diskuterade dem problematiska förväntningar som omgivningen ställer på människor som upplevt något svårt eller t.o.m livshotande. Så kom ihåg det, inte bara för att jag inte önskar kommentarer här nedanför om huruvida texten inte speglar hur ledsen jag borde vara, att man aldrig kan sätta upp normer för sorgarbete i alla dess former, för ni/vi vet inte vad som försigår/försigått i personens inre, eller hur mycket av helhetsbilden ni/vi får ta del av.
 
Från och med här kan det bara bli bättre!

That night

2016-01-02 | 23:27:02
Nyår spenderades med Emil, först inne i stan, där vi stannade till vid Brunns och såg på GP:s fyrverkerier från hamnen, och upp till avenyn där vi åt middag på Joe Farelli's. Bästa maten där! Sedan tog vi sjuan och firade resten av kvällen hemma, med räkor, ost och kex och diverse festligheter. En glace au four på det också - mandelbotten med apelsinsmak, mascarpone och vaniljglass med hallon och marängtopp och så swish in i ugnen - den godaste desserten som jag gjorde några nyår sedan. Fyverkerierna smällde utanför fönstret, och det nya året blev ett faktum. Jag kan inte fatta att det är januari - igen. Idag har vi städat undan juldekorationerna, och lite snö har fallit. Imorgon tar jag tag i livet på riktigt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nyårsresumé - Gott nytt 2016

2015-12-31 | 22:01:00
Jag har tänkt en del på hur en egentligen ska recensera ett år. Om en tar ut medelvärdet ur alla samlade känslor och upplevelser, så skulle nog många av oss hamna på ett negativt värde. De goda tillfällena tenderar att vara färre till antalet, när vi väl ser tillbaka.
Jag kanske ska börja med hur väl jag uppfyllde mina mål som jag satte upp förra nyårsafton? Då har jag skött mig ganska bra. Jag läste mer facklitteratur (givet om man studerar på uni) , jag tog plats, vågade säga ifrån, lyckades göra mig hemmastadgad på Stats, var ganska ambitiös under praktiken, träffade många trevliga människor på gu och jag har bara skrivit när jag känner för det (skrev 7000 tecken förra veckan utan press). Jag tog också kontroll över min ångest, relativt. Den ligger där och spökar ibland. Året började med ett bakslag när jag blev sjuk i januari, tog en vagn till östra, och gav upp. Hopplöshet och tvivel i två månader. Man känner sig aldrig så frisk och vettig som när man sitter i väntrummet på psy-akut.  Men så kom mars, och jag reste mig upp. Jag passade visst skapligt bra på stats. Jag var visst bra på det jag höll på med. Jag var t.o.m så kaxig att jag skaffade ett jobb som kom att bli otroligt stimulerande och intellektuellt och socialt utmanande. Men jag vacklade. Den morgonen när jag svimmade på spårvagnen och kaosade innan första salstentan på stats, är inte ett mina finest moment - men när jag satte VG på den tentan trots den nervositeten - ja det var vackert.
Sommaren nalkades, och saker ut att bli bra. Berlin var helt magiskt, Grekland likaså. Uni började, T3:a. Praktiken i november kom att bli avgörande, i verkligheten, kärnan av utbildningen, så kändes det rätt. Jag antar utmaningen att bli lärare, och göra skillnad.
2015 var ett politiskt fiaskoår. Oförklarliga bakslag, och så terrorattentaten i Paris på toppen. Det är inte ens lite roligt längre att bläddra förbi rasistpropaganda. "Sverigevänner" - Cut me some slack.
 
Sammanfattningsvis var 2015 kontrastrikt. När jag gick i motvind var den förbannat intensiv. När jag hade medvinden i ryggen tog den mig flera mil framåt än jag hade kunnat tänka mig. Tack för allt du lärde mig, jag har lärt mig mängder om mig själv. Jag har övervunnit många rädslor och tagit stora steg. Tack för att jag tog mig från mörkret till ljuset, och tack för alla leenden du gav mig i höst. Tack för självförtroendet.

2016 kommer att innebära en hel del förändringar i mitt liv. Skapa goda förutsättningar för att kunna le oftare.
En del människor i mitt liv lämnar jag kvar i 2015, de får inte följa med. Andra ska inkluderas flitigare än tidigare. Vore det inte nice med ett par nya också? I december fick jag ett trevligt besked som kommer göra min tillvaro annorlunda till våren. Jag antar utmaningen att läsa psykologi jämte lärarprogrammet och därmed studera 150%. Med den meriten kan jag öka min undervisningsbehörighet, och det kanske gör mig till en bättre lärare, om inte människa?

 
Jag ska konsumera mindre skit, och konsumera mer ekonologiskt. Det goda samvetet får kompensera plånbokens sveda. 2016 kräver också av Sverige att genomskåda sin trångsynta och fördomsrika tillvaro. 2016 kan vi bättre.
Tackar ödmjukast för att ni kikar in här. Gott nytt år, och försök att se nyktert på förändringar. Dem gör oss gott.

Julklappsgåvor 2015

2015-12-29 | 22:43:00
Jag bestämde mig för att inte göra detta inlägg i år, men jag älskar ju att plåta saker med mitt macroobjektiv, så här kommer det: julklappar 2015 + prylar jag införskaffat av presentkorten jag fick.
Är mer än nöjd över allt jag fått i år, bara bra saker som jag har nytta av.
 
Rimliga köksredskap, ska bli väldigt spännande att låta stekpannan visa vad den går för. Så trött på vår skit vi använt hittills. Jag kanske t.o.m får lust att öva upp min svaga kulinariska förmåga.

Presentkort, dels från IKEA som möjliggjorde investeringen i hallen, samt ytterligare ett från Åhlens som inte fastnade på bild. Två böcker jag hållt ett antal gånger i bokhandeln men som jag aldrig fått med mig hem. Fina ljusstakar som matchar min kristallvas, med tillhörande Yankee Candle.

 
Ett stycke stickat som Emils mormor gjort. Haft på mig sockarna varje dag sedan julafton.

En ny locktång av plysch-liknande material som värnar om håret. Spännande att min förra gick sönder på juldagen (??)

En personlig tavelserie om tre av Emil, som ska hängas upp så småningom.

Språkbok inför svenskan, och främst livet. Kopp och te som luktar wunderbart.

 

Kanske den finaste - en tygkasse som Emil designat helt själv. Doch manchmal träum ich nur von dir / Men ibland drömmer jag bara om dig - Ett citat från min favvorappare CRO's låt Traum, den första låten som fångade mig. Finns att lyssna på här: (tyska) https://www.youtube.com/watch?v=8WQMBv2deYQ  och här (engelska) https://www.youtube.com/watch?v=RGMjkdt4bNU

Och till det jag köpt på mellandagsrean för presentkort
Solpuder och borste, samt läppstift från Kicks

Gryta (IKEA) och köksredskap (Granit)

Marmorbräda och hexagon-lykta från Åhlens

Tidigare inlägg