Gårdagen började med frost + sol = yes yes yes!! Sällsynt i december, och det blir ju kanonbilder!

Tänk att världen faktiskt ser ut såhär. Att en får lov att vara nära det där varje dag. Att livet inte bara består av nättroll, vagnkontrollanter, håliga soppåsar och andra dåraktigheter. Och det här, just detta, är det enda som betyder något. Senare på kvällen hade vi episkt prima julemys hemma hos Sofie med grym kakbuffé. 

 

Det har faktiskt hänt något med och inom den här tjejen. Hon är glad. Hon är lycklig. Hon går inte runt med ett moln över sig varje dag och tyngden av en halv bergskedja på ryggen. Hon känner inte in allt och övertänker det mesta längre. Tro mig inte fel, ofc har jag kunnat känna mig glad och lycklig många gånger tidigare, men att det är en ihållande känsla över tid och rum är något annat. Det verkar som att om man slår tillräckligt hårt i botten så studsar man upp igen. Livet har fått en ny chans.  Och det hela handlar om att våga tro att man kan påverka och kontrollera det mesta, och sluta försöka med det som aldrig kommer gå. Tänker ofta på en sak jag hörde, det bevisade receptet på hur man kan knäcka vem som helst.  Att om man ger vilken uppgift som helst till vem som helst, med haken att denna uppgift inte går att lösa eller uppnå, så kommer denna människa gå under av  hopplösheten.  Som t.ex, att det är fullkomligt omöjligt att göra alla andra nöjda, varpå man inte ens borde försöka. Välj striderna med omsorg. Tiden räcker annars inte till. Och det är när man upptäcker detta som kan bli fri. Den fria människan är den oberoende. 

Kent säger det väl bättre:
Om du visste vad du ville
skulle du få det du ville ha,
Om du visste var du skulle
Skulle du komma dit en dag