Så får jag känna att jag lever

 

 

 

 

11/9

Jag gick inte av spårvagnen idag. Jag fortsätte till nästa hållplats, där jag brukade gå av.

Jag gick förbi en nedriven skylt av moderaterna.

Jag gick dit jag brukade gå, förr. Och det var ljust, Och det var barn som lekte utanför.

Jag gick förbi, in mot parkeringen där vi stod och bråkade. Och såg ut över utsikten, och jag förstod att jag aldrig har stått där förr och beskådat den. Jag har aldrig lagt märke till den förrän idag.

Jag gick den vägen som vi brukade gå, och jag undrar, var det här allt började?

Idag är helst ingen dag alls. Han håller min hand och låtsas inte om att jag är rädd. För det behöver inte vara så.