En fika med tunnbrödsrullar och vindruvor på klipporna i Saltholmen satt inte helt fel imorse.

 

När man har sommarlov, har man råd att vandra omkring rastlöst och ägna en tanke eller två till omgivningen.

En av de vackraste platser jag vet, kom lustigt nog som tidigare landsbygdbo, att bli götets näst största kyrkogård. Lager på lager av grönska och växtlighet. Bakom alla hektar gravplatser står en väldig skog, med berg i konturerna där man kan se över hela stan. Jag tog en ny bana i den skogen förra veckan, och hamnade på en grusväg som kändes bekant, precis som en väg i Steneby. Då längtar man dit en liten stund.

Förutom små sporadiska turer, har jag ägnat de senaste två veckorna åt att kolla nya serier. House of Cards och The Knick är de senaste tillskotten.

Fick reda på resultatet idag. Och så, lättnad. Tentan som jag har ägnat många tårar och stor hopplöshet åt, och som jag övervägde att blanka pga mitt bristande självförtroende, blev alltså godkänd, med god marginal. Det innebär att jag klarade alla kurser på första försöker under mitt första uniår. NU har jag sommarlov på riktigt. Slipper en hemsk omtenta i augusti.

 

Jetzt sehnen wir uns nach Berlin, in zwei viel zu lange Wochen. Dvs. Berlinresan kan gärna få komma fort.

 

Honom.
Jag har aldrig trott på påståendet att man kan älska en annan människa mer än vad som var möjligt från början. Jag har varit väldigt cynisk, att det bara går ner. Att realismen slår in och det gråa och verkliga tilltar. Men idag. Fyra år, just idag. Och jag erkänner mitt fel. Det är aldrig, och kommer aldrig bli tråkigt att älska och leva med dig, eller med mig. Men, det har inte varit lätt. Det är inte en package-deal. Det är ett ihärdigt arbete, varje dag som bara vi förstår. Och när jag föll handlöst, i vintras, tappade bort mig själv någonstans på botten och var redo att ge upp. Då var du mitt enda, och reste mig. Jag förväntade mig ingenting annat. Vi står på en lojal grund.
När en hittar gamla, bortglömda bilder, på oss och allt du och jag är, blir det så självklart. Ett år som förlovad med dig. Men det enda det symboliserar, är det löftet, att vi alltid reser varandra när livet drabbar. Det är en ära att få vara äventyrlig, dum och ung med dig. Vem som helst kan försöka, men det är ett liv som bara du och jag förstår

 

Juni månad är välkommen, och således starten på mitt sommarlov. Har spenderat min sista dag på statsvetenskapliga under det första uni-året, och jag är ärligt talat helt utmattad. Det har varit ett tufft studentliv, med ett flertal motgångar och framgångar. Är så tacksam över att jag har de här månaderna att vila upp mig, och inte göra mycket vettigt alls. Firar mitt sommarlov med att äntligen boka resan jag och Emil alltid velat göra, till Berlin! Underbart att få spendera de dagarna bara med honom i en annan del av världen.
Den allra sista veckan kommer spenderas på Rhodos, och jag längtar så!
Hur jag ska spendera sommaren:
- Läsa massor av litteratur

- Långa och tuffa springturer i naturen
- Ett flertal timmar i solen
- Berlinresa, och således...
- Återuppta min tyska
- Mumsa ett tiotal glassar

- Fira Emils tjugoårsdag
- Picknik i skogen
- Bilturer med tung bas