Ett av årets nyord: Fomo = fear of missing out. Jäklar vad jag ska omfamna det. Hela mitt liv kretsar kring att inte missa. Ändå missar jag bussar och tåg för att springa mig svettig tillbaka hem, hämta kameran och hela kongarongen bara för att inte låta tillfällen som dessa gå obemärkt förbi: 

 

 

 

Sista julbaket för detta år fick bli pepparkaksmuffins med vaniljfrosting, och bling bling då.

Det blev i alla fall ingen Bingolotto för oss denna uppesittarkväll. Har gett upp hoppet om vinsten. Utmanar intellektet framför På Spåret julspecial istället!

Imorgon är The Day. Ha det himla fint då!

Hoppas ni har saknat hundratusen bilder på ett och samma stilleben, för här kommer en omgång:

 

Gårdagen började med frost + sol = yes yes yes!! Sällsynt i december, och det blir ju kanonbilder!

Tänk att världen faktiskt ser ut såhär. Att en får lov att vara nära det där varje dag. Att livet inte bara består av nättroll, vagnkontrollanter, håliga soppåsar och andra dåraktigheter. Och det här, just detta, är det enda som betyder något. Senare på kvällen hade vi episkt prima julemys hemma hos Sofie med grym kakbuffé. 

 

Det har faktiskt hänt något med och inom den här tjejen. Hon är glad. Hon är lycklig. Hon går inte runt med ett moln över sig varje dag och tyngden av en halv bergskedja på ryggen. Hon känner inte in allt och övertänker det mesta längre. Tro mig inte fel, ofc har jag kunnat känna mig glad och lycklig många gånger tidigare, men att det är en ihållande känsla över tid och rum är något annat. Det verkar som att om man slår tillräckligt hårt i botten så studsar man upp igen. Livet har fått en ny chans.  Och det hela handlar om att våga tro att man kan påverka och kontrollera det mesta, och sluta försöka med det som aldrig kommer gå. Tänker ofta på en sak jag hörde, det bevisade receptet på hur man kan knäcka vem som helst.  Att om man ger vilken uppgift som helst till vem som helst, med haken att denna uppgift inte går att lösa eller uppnå, så kommer denna människa gå under av  hopplösheten.  Som t.ex, att det är fullkomligt omöjligt att göra alla andra nöjda, varpå man inte ens borde försöka. Välj striderna med omsorg. Tiden räcker annars inte till. Och det är när man upptäcker detta som kan bli fri. Den fria människan är den oberoende. 

Kent säger det väl bättre:
Om du visste vad du ville
skulle du få det du ville ha,
Om du visste var du skulle
Skulle du komma dit en dag

2 månader sen senast, men bloggen lever och jag likaså! Och nu är vi inne i december redan. Kan inte fatta att tiden faller mig ur händerna. Det går inte att dra sig från att reflektera över året som snart kommer till sin ände. Hela min tillvaro har ställts upp och ner och en del knas har passerat.

Jag läser inte längre på GU, och jag har flyttat till Sävedalen. Jag jobbar, och pluggar fortfarande psykologi och högskoleprov. Det var dags att ta steget jag inte vågat ta tidigare. Varför? Tja, nå en dröm, hitta sig själv, ge sig själv en chans, att må bra. Succesivt säga adjö till det cyniska och pessimistiska, och bli mer modig. Bara leva ett tag och arbeta med det inre. Med risk för att låta cheezy, men det är livet ibland. 

I alla fall! Har gjort julfint här hos mig med minigran, adventsljusstake, snöflinga och hyacinter. Komponerade en episk decemberfrukost imorse och satte på nya julkalendern. Känns som att svt:s kompensation till svenskarna för de senaste årens "icke-juliga" kalendrar inte kunde blir mer genomskinlig. Men jag ger den en chans!
Längtar till 14:e när jag och Emil ska på Star Wars-premiären och 22:e då jag tar julledigt!

Ha det så länge!