När jag och Emil förlovade oss för lite mer än ett år sedan, så skrev jag aldrig något inlägg. Arrangemanget hölls relativt internt, förutom en liten officiell fb-uppdatering. Det tog ett helt år innan vi hade tid och resurser att införskaffa ringarna, vilket är skamligt, men i juni satt dem äntligen där på plats, graverade och allt. Vi valde två olika som på något vis skulle representera oss själva, men ändå tillhöra varandra. Min är en palladium, och Emils i äkta silver. Det finaste jag har, både ringen och mannen.