Prövningens år 2016
2017-01-01 | 20:34:00
2016 har definitivt varit en prövningens år för min del. Livet har varit lite som ett På Spåret-haveri där Fredrik Lindström tittat förvirrat omkring sig och varken suttit inne med korrekta svar eller kuriosa. Startade ett liv i Kviberg och slutade ett helt annat i Partille. Med en vända i Frölunda. Vad hände egentligen? Vi kikar väl!
Vi börjar resan i ett snöslaskigt Kviberg, i ett flyttlådelandskap, och vart är vi* påväg? (jag). Hamnar i slutet av januari i Frölunda. Packar upp på en dag och sitter mest och undrar. Tiden går, har precis börjat plugga psykologi på halvfart, d.v.s sammanlagt 150%, jobbar några procent därtill och andas däremellan.
Februari, och jag får en superdunderomegadeltaalpha-bok i alla hjärtans dag-present av Emil. Åker till Danmark på studieresa och snackar dansk. Våren börjar samtidigt andas i Göteborg.
VARM VÅR! Blir 21. 21 år gammal. Oj vad jag ska tänka på min ålder senare den hösten. Att man hinner det man vill om man är 21. Glassar vid blommigt järntorg.
Maj är en fyrkantig svart ruta i mitt register. Enda gången NÅGONSIN sedan jag började fotografera för ca 7 år sedan, som det går en hel månad och jag inte ens tittar på kameran. Denna bild är tagen i februari. Ingenting förutom plugget hinns med. Jag var game. GU->Psykologi->Jobb->ytterligare kurs->Psykologi->GU->jobb
Sommarlovet är kommet, och vi åker till huvudstaden och firade årsdag. Hinner med att svettas i regnskogen på universeum dessutom.
Juli har mest semester-dimma över sig. Firar Emils födelsedag, plockar skatter och vittnar på bröllop.
Augusti är snygg och svår. Tänker. Drömmer. Mår. Massor. Helst på berg, med papper och penna. Mår mycket och tungt. Det brinner i skallen. Går iaf på kulturkalas och vinner kexchoklad. Bleker håret en kväll. Tar någonstans här ett beslut. Tror att jag ska dö när framtiden inte finns kvar. Men vågar drömma för första gången på evigheter. Skickar in papper. Köper inte kurslitteratur. Registrerar mig inte på kurser. Åtminstone inte till lärarprogrammet.
Flyger till Rhodos, badar i saltvatten, fotograferar, latar mig. LEVER!
Flyger till Rhodos, badar i saltvatten, fotograferar, latar mig. LEVER!
Kommer hem och försöker parera. Får jobb! Går på bokmässan och träffar Den Stora Idolen Waldersten. Fånar oss där.
Hösten är en tjock dimma. Något hugger till i privatlivet och jag tar mitt pick och pack till Sävedalen, Partille. Tänker och brottas med det inre mest hela hösten. Upptäcker Eckhart Tolle's filosofi och känner hur något sakta lättar. Ramar in Walderstens verk på det.
December går ack så fort. Äter alldeles för mycket lussekatter och fotograferar alldeles för lite frost än vad som är rimligt. 24 december och upptäcker att julen faktiskt blir mindre pirrig med åldern. Avslutar året på ett regnigt Götaplatsen i hans famn och tänker hur otrygg världen är utanför den, särskilt i stora folksamlingar. Larm 07:00 nästa morgon för att återgå till verkligheten, en ny verklighet där exakt vad som helst kan hända.
Man kan väl säga att jag dels vill kasta 2016 långt åt helvete, samtidigt som jag vet att detta året varit den stora milstolpen i hela mitt 21-åriga liv, och det är inte fy skam trots att det brunnit i själen mer än en gång. Det är svettigt att leva oavsett hur man lever. Jag har inte lärt färdigt en enda sak. Jag har bara börjat, bli mer medveten. Jag började året och trodde att receptet till att lösa alla knutar var genom att tänka. Tänka gärna över och länge och testa hypoteser och lyssna till alla sina känslor, men jag har insett att ju mer jag slutar tänka desto friare blir jag. Ju mer man tänker desto mörkare blir tankarna och riktar sig mot dåliga platser. Och desto längre stannar man vid en plats, utbildning, relation eller dylikt man egentligen inte vill vara med om på grund av att man inte tror man kan nå något bättre, ändå inte kan nå drömmen, ändå inte kan må bra.
Vad ska jag då göra 2017 som jag inte gjorde 2016? Leva. Bara leva. Leva mycket. Ska leva i nuet, eftersom att dåtiden och framtiden endast existerar i sinnet. Om man bara sätter ribban på att främst leva och överleva så upptäcker man en alldeles särskild frihet. Life is the dancer, you are the dance. Har ju självklart mål och drömmar, går inte en dag utan dem. Men ifrån tanketräsket jag tagit och tar mig ur så börjar vi med att andas, och sluta tänka sådär mycket. Där tanken slutar tar verkligheten vid.
Detta blev en aning ocensurerat. Hade inte velat ha det på något annat sätt.
Detta blev en aning ocensurerat. Hade inte velat ha det på något annat sätt.
"How to be in peace now: by making peace in the present moment. It's the field in which the game of life happen. It cannot happen anywhere else. There are three words that convey the secret art of living: one with life. One with now. Then you realise that life lives you. Life is the dancer, and you are the dance"
Eckhart Tolle
Vi avslutar sedvanligt med några godbitar ifrån fotoåret 2016:
Ha ett vackert 2017! Lev mycket
Kommentarer
Trackback
