Såhär såg mitt liv ut 2014 om man klipper och klistrar - bildligt och bokstavligen:

"Nästa år väntar omåttligt många förändringar och stora händelser." - Evelina Nilsson 31 december 2013, copy paste från bloggen. Det krävdes inga övernaturliga förmågor för att förutspå året som skulle komma. aldrig hunnit med så mycket tidigare, sett så mycket, lärt mig så mycket, fångat så mycket.
Årets första månader gick åt till student- och balförberedelser, men även långsiktiga planer skulle smidas. Satt klistrad hela våren framför antagningsstatistik, meritpoängsuträkningar och gymnasiearbete. Kämpade blodigt och överambitiöst med det sistnämnda trots många motgångar. Där och då föddes mitt omåttliga intresse för språk. De detaljerna som ingen annan ser.
I April åkte vi på studieresa till Bryssel. Ett par riktigt trevliga dagar med mina. På bilden kan man se hur körsbärsblommorna pryder utsidan av Europaparlamentet. Lärorik resa.
16 samma månad fyllde jag värdelösa 19 år. Det har ändå varit tryggt att befinna sig i mellanåldern. Inte riktigt ungdom, inte riktigt vuxen.
Maj månad avslutades med studentbal på Baldersnäs Herrgård. Fick vara oförskämt vacker med min kavaljer vid min sida. Den smärtan i vaderna som infann sig morgonen efter - we do not speak of.
Till sist, skulle hatten på och allt slit vara värt. Under längsta dygnet i universum hann jag äta champagnefrukost, böla sönder mitt tal, motta betyg, springa ut och ner för trappan, bära ton runt halsen, åka flak, ha studentfirande hemma, festa på kvällen, glömma studentmössan i bilen hem. (Den återfanns dagen efter). Vi kan utlämna den sorliga delen där jag inser att jag tyvärr träffade vissa människor för förhoppningsvis inte, men kanske sista gången på väldigt länge.
Knappt 2 dagar senare satt vi på flyget ner till varmare klimat på en liten halvö. 30 grader är inte fy skam, under en begränsad tid åtminstone. Samma datum, vår treårsdag, förlovade vi oss.
En egentligen händelselös sommar passerade, med inget mer än lägenhetssökande och förberedande för 1 september då jag började på en 5 och ett halvt års utbildning på Göteborgs Universitet. Kaotisk månad, med allt för mycket osäkerhet och ångest. Träffade en hop med underbara människor. Lärde mig så mycket, breddade och breddar fortfarande mina vyer till oändligheten.
Efter all väntan fick vi äntligen flytta in i vår första lägenhet!
 
För att summera 2014 i mer abstakta termer:
I år var jag over all gladare. Minns att jag kände mig väldigt plain 2013, det var ett väldigt bra fotoår, men inte allmänt. I år har jag varit mer mig själv med ständiga toppar och dalar. Jag skulle aldrig vilja vara på något annat sätt. En möjlig bakomliggande orsak skulle kunna vara årets karaktär - händelserikt. Mellan alla goda händelser, när jag väl hann tänka efter, sjönk humöret och orken.
Jag är otroligt stolt över mig själv, för att jag har fattat. Den onda besvikelsecirkeln över mina frånvarande prestationer på skrivfronten, t.ex, har jag lyckats bryta. Jag insåg att jag ställde alldeles för höga krav på mig själv och förväntade mig för mycket. På köpet hittade jag också metoder för att komma till skott. Jag skulle aldrig kunna räkna mina dagliga åstadkommanden i tecken som många författare gör. Det handlar inte om att skriva det andra vill läsa, utan det jag vill framföra. Varje mening behöver inte klinga vackert, men det är ditt signum. Det är en kamp, men den går att övervinna. Man får aldrig glömma, att dem bästa författarna, är egentligen filosofer som vill pränta ner sin fantasi på papper. Därav
När det kommer till läraridentiteten skulle jag kunna skriva så mycket som inte intresserar ens minoriteten av mina läsare. Det räcker med att säga att jag har funnit en glöd, jag sväljer inte allt jag hör på utbildningen, det föreläsarna säger, jag bildar mig en egen uppfattning. Alla kan tycka om skolan och lärarprofessionen. Det känns främmande att argumentera för något helt nytt, och det med glädje.
Jag brukar aldrig formulera nyårslöften, då de tenderar att bli hopplöst betingade.

Men mål för 2015 har jag mängder av:
Läsa mer facklitteratur, blogga och fotografera oftare, älska och bli älskad av honom, ta plats, våga säga ifrån (t.ex till grannar som obarmhärtigt länge och väl spelar Harlem Shake), göra allt för att trivas på Statsvetenskapliga till våren, vara en ambitiös praktikant till hösten, lita på att det jag säger har värde, ta kontroll över min ångest, träffa ännu mer trevliga människor på gu, ENDAST skriva när jag känner för det.

 I allt jag gör brister eller bär isen. Jag kommer falla igenom den, men det finns något vackert i dem stunderna när man lyckas ta sig upp. 2014 var ett mycket fint år,

 Ursäktar för ett eventuellt hippie-mode på nyårskrönikan. Det er for vildt.
Hoppas att ni får en fin nyårsafton! Vi ses 2015!
 

 

 

 

 

Idag var det min tur att bege mig mot Svenska Mässan med kameran i högsta hugg. (Den har gått varm i princip hela dagen) Lyckades få en hel del större författare på bild, bland annat Sven Nordqvist, Birgitta Rasmusson,Linda Lomelino och Elsa Billgren, som jag också porträtterade tillsammans med.

Mitt egentliga syfte med besöket var att få träffa Sigge Eklund och köpa hans bok i fysisk form. Lyssnade på den i Turkiet i somras, och blev störtförälskad i hans sätt att skriva.

I vilket fall, idag lyssnade jag på honom prata om boken, fick en kråka i min nyköpta, samtala lite kort och fotografera. Blev förvånad över hur upprymd och lättsam han faktiskt var. Nämnde att vi ses på Draken i november och så var det ack så korta men oförglömliga ögonblicket över.

Taggar verkligen 14 november nu då jag och Emil äntligen ska få se Meningen med Livet!

 

Bjuder på en HOP fotografier:

 

 

 

Innan jul köpte jag ett post-it block som jag i vilken minut som helst kunde greppa tag om aldrig glömma viktig fantasi. Nu har två månader gått och har räknat upp till sextio fyllda lappar. Min skatt. Jag är inne i en bra skrivtid nu, den greppar tag om mig som en hunger jag måste mätta för stunden. Kan inte riktigt förklara det suget, ni får visualisera er det och relatera till något liknande. Idag för första gången fick jag frågan om jag vill bli författare, och jag svara ja. Det nästan bubblar inom mig med en sådan orealistisk dröm svävande där uppe.

Jag önskar att jag hade mer tid till läsning. När tiden finns där så väljer jag främst pennan istället för pappret, så att säga. Använder mig av ett superbra program vid namn "Scrivener" (möjligen redan nämnt). Är så otroligt tacksam över det, tillhandahåller många bra verktyg.

Tog en powerwalk med Viktoria idag runt en plats jag nästan glömt. Sedan när jag kom hem sprang jag på bandet. Helt slutkörd. Alla andra fick sina studentmössor idag, men jag får vänta en månad till, men det gör ingenting. Jag har inte bråttom att få hem ett levande stressmoment som bara glor på mig. Klarar mig ändå.

Balklänning var det också, åh herre.

 

Skolstarten har gått utmärkt med bra betyg från början, dock smått orolig över mitt gymnasiearbete.

Framförde mitt argumenterande tal igår om SVT. Kunde det nästan utantill men som vanligt pratade jag för fort.

Har fått ner en ljudbok till mobilen, män som hatar kvinnor. Enormt bra, underbart att kunna "läsa" överallt.

I mitt förkylda tillstånd så var det kanske inteen bra plan att fota ute i 1 timme, men vad gör man inte liksom, för er.

Har fotat ALLT jag fick hem från Grekland så det kommer lite sporadiska inlägg framöver.

Göteborg två helger i rad väntar, först besöka mor och sedan till bokmässan med fint sällskap.

Sitter i presens framför Hela Sverige Bakar och suktar pajer.

 

"Hon kämpade motvilligt att snurra den 2,3 meter långa marinblå halsduken runt sin späda hals. Aldrig att hon skulle klara sig utan den en höst som denna. Lockarna svajade och allt började hamna på plats."

Har en enorm suktan att få spela över tagenterna och författa mig. Försöker flitigt utöka mitt ordförråd.

 

 

Imorgon är det som kallas sommarlov, över, slut, förbi. Dessa 68 dagarna har gått otroligt fort.

När de frågade hur det känns att bli vuxen, så svarade man som på kommando "det känns inte alls" men faktum är att det svaret väldigt snart kom att bli osant. Direkt när jag blev 18 år så blev allting väldigt mycket allvarligare. Inte nog med att det kändes som att minnet blev sämre så började tiden gå otroligt fortare.

Två år på gymnasiet känns som ett halvår och nu har vi bara ett år kvar att avverka innan livet börjar.

 

Tredje ring, jag har funderat mycket på vad det innebär och hur det ordet en dag kommer beröra mig. Vi har mycket att se fram emot men också att frukta. Projektarbetet som kommer att bli den största skapelsen inom min utbildningshistoria hittils med en lång process. Mitt projektarbete kommer bli en komparation, tänker lägga ner min själ så jag hoppas resultatet förtjänar slitet.

 

Mest händelsefull blir såklart vårterminen med bal och till slut student.

Balen, "a girls big dream" som det sägs. Eller är det bara flera tusen åt en kväll för en bild på instagram när man ser vacker ut? Inte bara pengar utan också tid och möda att hitta den perfekta klänningen och skorna. Det enda jag inte behöver oroa mig över är kavaljer.

 

Final, studenten. Att springa ut där på trappan, sjunga och må som bäst. Många känner "nu slipper jag skolan för alltid" medan andra, bland annat jag står där och fantiserar om nästa utbildningssteg i livet, och ler lika mycket ändå.

Tredje ring, jag har funderat mycket på hur livet kommer bli efter detta moment.

Två år av framtidsfunderingar har passerat och nu i det sista planeringsskedet så är jag livrädd.

Jag intalar mig själv "men jag har i alla fall 3 reservplaner och det är ju inte alla som har det" samtidigt som jag sporadiskt vill förtränga att jag ens kommer behöva mina reservplaner. Jag vill inte bli begränsad bara för att jag inte fick A i allting på gymnasiet.

 

Imorgon är det som kallas sommarlov över och jag har fastställt mina framtidsplaner. Jag tänker inte satsa på A i allt då det känns ganska omöjligt utan jag tänker bosätta mig i min vanliga pluggbubbla och räkna ner dagarna.

 

Sååååå

Har jag börjat läsa den bästa boken gud skapat, eller ja, Jonas Gardell!

Han gör det igen, helt otroligt magiskt genialt så att det inte är klokt.

Jag såg serien för inte så länge sedan, grät och skrattade för ett helt år framöver.

 

 

Men det gör så ont i själen att detta faktiskt inträffade, att det är sant.

Att det inte är en bok man bara läser och undrar hur författaren kom på

denna goda idé och handling. Utan att det är en bok man uppskattar för

att denna historia finns tillgänglig för alla att ta del av, att förstå.

 

Jag älskar verkligen Jonas Gardells verk, hans liknelser och uppbyggnad.

I min litteratur arbetar jag på samma sätt, skriver på samma sätt för att

det helt enkelt känns bäst och så rätt. Upprepningar, åh älsklingar.

 

 

 

Kategori tom än så länge